Blogginlägg 6: Manligt och kvinnligt

Man kan säga att Jane Austen var en av de första feministerna. Under 1700-talet började tanken om könens lika värde stiga fram. Man kan tydligt se det från den ökade mängden kvinnliga författare under romantiken och realismen, vilka kontrollerade slutet av 1700-talet fram till slutet av 1800-talet. Det var ändå dock först på 1900-talet när kvinnor började få rösträtt som man alls kunde börja tala om ett jämställt samhälle. Det att Jane Austen kan sägas vara feminist betydde på den tiden att hon tyckte att en del kvinnor kunde vara lika intelligenta som en del män, och att kvinnor borde ha rätt att få påverka mer i sina äktenskap. En kvinna fick i princip neka till ett frieri men det var väldigt sällsynt.

Austen speglar sina egna tankar i huvudpersonen Elizabeths karaktär. För att vara en kvinna under den tiden som boken är skriven på är Elizabeth väldigt intelligent, vilket jag redan påpekade i ett tidigare blogginlägg. Dessutom vill hon inte gifta sig bara för att rädda sin framtid utan hon vill gifta sig av kärlek och i en stark tro i att hon kunde vara lycklig i äktenskapet. Elizabeth säger två gånger nej till frieri, vilket varje gång sätter henne i stor risk att bli utan make. Men hon tar risken. För att jämföra kan vi ta Elizabeths väninna Charlotte som exempel. Hon gifter sig efter att ha känt en man, samma som Elizabeth tre dagar tidigare hade vägrat att gifta sig med, i endast ett par dagar. Hon beskriver honom som "varken klok eller trevlig, det var tråkigt att umgås med honom, och hans känslor för henne måste bara vara inbillade", men hon är nöjd eftersom hon når målet i livet, att bli gift.

Allt som har med giftermålet att göra är en sak som avviker markant från idag. Det enda sättet att klara sig i livet som är kvinna är att gifta sig och skapa familj. En ensam kvinna är alltid under den närmaste manliga släktingens förmyndarskap. "Hennes mål med livet var att få sina döttrar gifta; hennes glädjeämnen var visiter och skvaller" sägs om mrs Bennet, som är Elizabeths mamma. Det låter lite konstigt; när man är ung önskar man inget hellre än att bli gift, och när man blir gift skaffar man barn och hoppas att de ska bli gifta. Det är ingen skillnad om flickorna är kära i männen, bara dom gifter sig, helst med en förmögnare man. Man förväntar sig inte att en kvinna ska kunna försörja sig själv, utan hennes pappa betalar ofta ett engångsbelopp till den blivande mannen, så att han skall ta hand om dottern.

En annan sak som jag reagerar på är det att kvinnorna, eller låt oss säga flickorna, är väldigt unga när de gifter sig. Den yngsta dottern i familjen Bennet gifter sig då hon bara är 16 år gammal. Också Elizabeth och Jane är endast 22 och 23 då de gifter sig och då tycker ändå deras syster att hon inte skulle vilja vara ogift i deras ålder. Dessutom står det i boken att Charlotte, som är 27, är i den åldern att det nästan börjar bli för sent. Jag tror att det delvis beror på det att männsikorna inte lever lika länge, men också på att de inte studerar lika länge som vi. Vi kan bli färdigexaminerade då vi är närmare trettio, men i boken går flickorna inte ens i skola. Då blir de snabbt "färdigtskolade" och vuxna. Männen är däremot äldre; Elizabeths man mr Darcy är sex år äldre än hon och den yngsta systern Bennets man är ungefär i samma ålder, eftersom de båda männen är barndomsvänner.

När Elizabeth går 3 miles anser alla att det är väldigt opassande för en kvinna. När hon kommer fram ser kvinnorna i huset ner på henne och kritiserar henne när hon inte mera är på höravstånd. Detta verkar vara väldigt typiskt för kvinnorna under den här tiden. De bland annat säger att hennes kjol är lerig sex tum upp. Detta tyder på att de inte tycker att kvinnor borde gå ute då de är lerigt, men också på det, att kvinnor hade lång kjol på sig. Från deras diskussion framgår även att de flesta kvinnorna tyckte att det inte var något konstigt att de inte var jämställda med männen. Att det var okej att en man gick ute då det var lerigt men att en kvinna inte fick göra det. Dessutom tycker Mrs Bennet att det är närmast oacceplatbelt att Elizabeth försöker vara jämn med männen bland annat vad gäller konversation. Detta är också ett tecken på att de flesta kvinnor accepterade sin ställning och inte ville ändra på hur det var.

Det jag ändå betraktar som den allra största skillnaden mellan män och kvinnor är det som kallas fideikommiss. Det innebär att endast en arvinge från svärdssidan, dvs en pojke, kan ärva godset. Familjen Bennet befinner sig i den situationen, och eftersom mr Bennet inte har någon son, övergår gården till en annan manlig släkting då han dör. Släktingen detta gäller är väldigt trevlig och tänker att han kunde göra en tjänst till familjen genom att gifta sig med en av döttrarna, vilket han sist och slutligen inte gör. Här kommer igen tanken om att man inte måste älska personen man gifter sig med, utan skälen kan vara allt från att bli rik till att göra en tjänst.

Boken är förutom underhållande också samhällskritisk. Austen kritiserar samhällets dåtida värderingar gällande kvinnor. Hon vill förmedla att kvinnor måste våga stå för sig själv och inte låta sig bli i skuggan av männen. Då får de, som Elizabeth i boken, en bättre framtid och ett bättre liv. Än idag diskuterar vi vad som är kvinnligt och manligt och försöker kämpa för ett ännu jämställdare samhälle, utan normer för män och kvinnor. Då är det fint att se hur mycket det har gått framåt från 200 år tillbaka i tiden.